The clouds have no final doomsday, everything is freedom for them. Floating, they are reached by looseness and do not find their fixed point.
In heaven, they draw their message, which is faded by the rotation of
the earth.
Everything seems like a funny game.
The show of love has no words, whispers like the wind in the trees,
floats easily over flowering earth, plays in the summer greenery.
No one hears it more than we, you and I, side by side. For it is to us
that it sings its song over the earth far and wide.
As true as we have a country of birth, we all inherited it similarly,
with the same right and with the same bond for both the poor and the rich.
Therefore, we want to vote freely and live safely among shields, but not
weighed by merchants as gold on scales.
We struggled together for home and heart, when times of unrest lasted.
Not only pride boils down but also the servant of pride. It's a shame, it
stains Society's banner, that citizenship is called money.
It is a shame to sit as we have done, to throw stones at our own gate
and speak ill of ourselves.
We are tired of bleeding for our own misfortune, of separating heart
from head; we want to become a common people, as true as this is drawn.
When happiness met Love on a midsummer day, Love said to Happiness: My
sister, I know you are more beautiful and stronger than I am - so help our
little brother who is so gloomy. But Happiness just treasured and we were
amazed to see how little she understood of the longing and idea and everything
that goes alone and cries.
How to find happiness then? - I was sweating and tearing with this
simple question far more than anyone knows.
I stopped a friend, a worker and an official and a gentleman who looked
like a base for some sect.
I brought my question to everyone communities around… And everyone had a
hard time fixing anything.
I wondered: - In love? In honor? - Or gold? Until the intellectual said:
About walking without guilt.
- Is there anyone who has walked without guilt on our earth, then she
walked without socks and shoes.
And I answered - for the face greeted me and the snail that stuck her
foot?
societal change
Anteckningar på svenska den 1/10-21. URSPRUNG
ReplyDeleteOrd; Frihet Kärlek Lycka Samhälle
Molnen har inga öden, allting är frihet för dem. Svävande nås de av döden, finner i Intet sitt hem.
Himmelsk historia skriver de med en skrift som bleks ut av ar vindfläkt som driver. Allt är blott något som leks.
(Molnen; dikt av Pär Lagerkvist)
Kärlekens visa har inga ord, nynnar som vinden i träden, svävar lätt över blommande jord, leker i sommarsäden.
Ingen hör den mer än vi, du och jag vid din sida. För det är oss den sjunger i sin sång över jorden vida.
(Kärlekens visa; dikt av Pär Lagerkvist före 1960)
Så sant vi äga ett fädernesland, vi ärvde det alla lika, med samma rätt och med samma band för både arma och rika; och därför vilja vi rösta fritt som förr bland sköldar och bågar, men icke vägas i köpmäns mitt likt penningpåsar på vågar.
Vi stridde gemensamt för hem och härd, då våra kuster förbrändes. Ej herrarna ensamt segnar ner men också herrarnas drängar. Det skam, det fläckar Sveriges baner, att medborgarrätt heter pengar.
Det skam att sitta som vi ha gjort och tempel åt andra välva, men kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk, att hjärta från huvudet skilja; vi vilja bliva ett enda folk, och vi äro och bli det vid vilja.
(Medborgarsång; dikt av Verner von Heidenstam före 1960)
När lyckan mötte Kärleken en midsommardag, sa Kärleken till Lyckan: Min syster, jag vet att du är vackrare och starkare än jag – så hjälp vår lille bror som är så dyster. Men Lycka bara skattade och häpna fick vi se hur lite som hon fattade av längtan och idé och allt som går allena och gråter.
(När Lyckan mötte Kärleken; dikt av Nils Ferlin före 1960)
Hur ska man finna lycka? – Jag svettades och slet med denna enkla fråga långt mer än någon vet.
Jag hejdade en ungmö, en bonde och en knekt och en herre som såg ut som en bas för någon sekt.
Jag rände min fråga all socken kring … Och alla hade svårt att fixera någonting.
Jag undrade: - I kärlek? I ära? – Eller guld? Tills prästen sa: Däri att man vandrar utan skuld.
- Finns någon som har vandrat utan skuld i vår dal då gick han ej på stövel, ej ens på sandal
Svarte jag – ty ansiktet bjöd mig emot och snigeln som klibbade hans fot.
(Enkät; dikt av Nils Ferlin före 1960)
Anteckningar på svenska den 1/10-21. UPPDATERING efter ett sekel
ReplyDeleteOrd; Frihet Kärlek Lycka Samhälle
Frihet,Kärlek, Lycka och Samhälle i ordbehandlaren efter 2010; hur kan detta tydas och uppdateras idag?
Molnen har ingen ödesdag, allt är frihet för dem. Flytande, de nås med löshet och hittar inte sin fasta punkt.
I himlen tecknar de sitt budskap, som bleknas av jordens rotation. Allt verkar som ett roligt spel.
Kärlekens spel har inga ord, viskar som vinden i träden, flyter lätt över blommande jord, leker i sommarens grönska.
Ingen hör det mer än vi, du och jag, sida vid sida. För det är för oss som den sjunger sin sång över jorden vida.
Så sant som vi har ett födelseland, ärvde vi det alla lika, med samma rätt och med samma band för både de fattiga och de rika. Därför vill vi rösta fritt och leva säkert bland sköldar, men inte vägas av köpmän som guld på vågen.
Vi kämpade tillsammans för hem och hjärta, när orostider varade. Inte bara stolthet kokar ner utan också stolthetens tjänare. Det är synd, det fläckar samhällets fana, att medborgarskap kallas pengar.
Det är synd att sitta som vi har gjort, att kasta sten på vår egen grind och tala illa om oss själva.
Vi är trötta på att blöda för vår egen olycka, att skilja hjärta från huvud; vi vill bli ett vanligt folk, så sant som detta dras.
När Lyckan mötte Kärleken en midsommardag, sa Kärlek till Lycka: Min syster, jag vet att du är vackrare och starkare än jag är - så hjälp vår lillebror som är så dyster. Men Lyckan bara skrattade och vi blev förvånade över att se hur lite hon förstod av längtan och idén och allt som går ensam och gråter.
Hur hittar man då lyckan? - Jag svettades och slet med den här enkla frågan mycket mer än någon vet.
Jag stoppade en vän, en arbetare och en tjänsteman och en herre som såg ut som en bas för någon sekt.
Jag ställde min fråga till alla samhällen runt omkring ... Och alla hade svårt att fixa någonting.
Jag undrade: - Kärleken? I ära? - Eller guld? Tills den intellektuella sa: Om att gå utan skuld.
- Är det någon som har gått utan skuld på vår jord, då gick hon väl utan strumpor och skor.
Och jag svarade - för ansiktet skrämde mig och snigeln klibbade hennes fot?